Så där, då har man gjort sin medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. De som känner mig vet förmodligen redan vilket parti som fick min röst.
Jag förstår inte varför det är en sån stor grej att gå och rösta. Varför finns det vissa som låter bli? Och varför känner de sig ändå berättigade att gnälla när staten gör något de inte vill? Jag röstar inte för att jag måste, utan för att jag inte skulle låta mig själv slippa. Om jag inte röstar, så är det ingen annans fel än mitt eget ifall fel parti kommer till makten. Om jag röstar, men det ändå inte går som jag vill, då kan jag åtminstone skylla på alla andra. Men om jag inte röstar alls… Vad har jag då för rätt att klaga?
I andra nyheter: Fuck you, Ray Comfort!
Jag blir alldeles vansinning på den idioten. Inte nog med att han rakt ut (och upprepade gånger) blåljuger om ateister, hans blåögda, blåsta anhängare försvarar hans vartenda ord utan att ens förstå vad han säger! Det finns de som, med viss rätta, frågar varför jag är så “militant” ateist när jag bor i Sverige. Här är kyrkan och religionen trots allt ganska svag, och ingen bryr sig överhuvudtaget vilken tro man anser sig tillhöra. Men med folk som Comfort, med sitt jävla leende på läpparna och sin gloria på sned, så går ingen oberörd, oavsett vart man bor. Internet är trots allt gränslöst, och om han anser sig ha rätt att sitta i Nya Zeeland och förolämpa mig personligen, då anser jag mig ha rätten att bli arg också.
Det värsta med honom är inte att han är kristen, det är hans sätt att se på trolösa med det allra yttersta förakt, och sen ha mage att påstå att han hånar oss för att han älskar oss! Om jesus levde idag vet jag någon som hade mist både syn och lemmar, för inte ens Kristus själv skulle ha tålamodet att stå ut med den charlatanen.
